Höst. Kallt. Gud. Skit.

        2011-09-18 / 10:33:20


Vaknar av att det känns som att en freakin' sledgehammer krossat varenda revben i min bröstkorg. Inser redan då att idag kommer bli en riktigt jävla dålig dag. Det är mulet dessutom och kallt. Det är höst. Skithöst. Det är en sådan skithöst att jag blir alldeles gråtig av att Tommy Körberg sjunger på TV. Bara det lär ju vara beviset på att allt inte riktigt är helt okej i min hjärna.

Jag kommer på mig själv med att vänta. Jag väntar och väntar och väntar och när folk frågar vad det är jag väntar på så kan jag aldrig svara. Något? Någon? Vadsomhelst? Förändring? Ändring?


Det är underligt att oavsett hur många människor man har runt sig att man fortfarande kan känna sig så fruktansvärt ensam. Som att man står själv vart man än ställer sig, att man går runt i tomhet fastän hela livet är fyllt av prylar, personer, program och musik.


För vart jag mig i världen vänder
Står min lycka i Guds händer
Lyckan kommer, lyckan går
Den Gud älskar, lyckan får.
Amen.


Jag hatar dig Gudjävel.

Kommentarer



NAMN
Kom ihåg mig, tack!

MEJL:


BLOGG/URL:


KOMMENTERA:



Trackback