Minus minus minus minus

        2011-02-13 / 20:22:40
När jag ser mig i spegeln möter jag ansiktet av en person jag en gång kände, men inte minns namnet på. Jag kommer på mig själv med att dra in magen lite, jämföra handlederna, sätta händerna runt midjan och klämma lite. Varför gör jag fortfarande det? Varför har jag inte kommit längre sedan högstadiet?
Jag vet att jag inte är tjock jag vet ju det.

Men i min spegelbild ser min kropp ut att vara bred, skev och fel. Hur jag än vänder, vad jag än gör. Brösten för små, fötterna för stora, låren för breda, rumpan för tjock, midjan för stor, håret för slitet, näsan för bred. Jag vet att min hjärna bara snackar skit. Men det är för jävla svårt att faktiskt bara be den att dra åt helvete och hålla käften. Eftersom att den faktiskt sitter fast i mitt huvud.

Jag får ångest. Ångest över hur mycket jag ätit idag. Hur mycket jag kommer äta imorgon. Varför åt jag massa godis och chips, varför ska jag dricka cola när jag kan dricka vatten. Varför äta mat när jag kan röka en cigg?

Håll käften, hjärna!

Varför ska jag väga mer än 50 kg? Det är alldeles lagom. Det är precis sådär bra som det ska vara.
Men du väger 49 och du tycker fortfarande att du är tjock. Fastän du ligger på undervikt enligt BMI.
Va? Gör jag? Nä. Vågen ljuger. Överarmarna, måste få bort överarmarna.
LÄGG AV! HÅLL KÄFTEN HJÄRNA. Annars tystar jag dig för evigt!

Kommentarer



NAMN
Kom ihåg mig, tack!

MEJL:


BLOGG/URL:


KOMMENTERA:



Trackback