Bristen på respekt
Någonting som man möter ofta, i alla fall när man är som mig, är bristen på respekt och förståelse. Jag kan inte kontrollera min ångest. Jag kan inte skjuta upp den, hindra den eller sätta den lite tidigare. Det går inte. Det är omöjligt. När den kommer, så kommer den, end of story.
Detta betyder att när jag har ångest så klarar jag inte av människor. Herrejävlar, jag klarar inte ens av mig själv när jag har det. Jag tror att jag ska dö, jag vill bara gömma mig i ett hörn och gråta och skrika.
Då kan ni säkert se kombinationen: Nova med Ångest + S + 4 vänner till S som plötsligt paraderar in i lägenheten. S är ett jävla pucko just nu och jag ska döda honom när han sover. Eller sparka honom i pungen.
That should teach him something.
Jävla jävla respektlösa pucko.
En bättre förklaring
Jag insåg att jag inte ens berättat vad det är som egentligen är fel på mig. Eller ja, fel och fel, det låter så hårt. Men det är ju uppenbarligen någonting i min hjärna som inte riktigt stämmer. Det här blir en snabb genomgång.
1. Historia
Jag är uppväxt i en familj med mycket turbulens. I min familj finns missbruk och psykiska sjukdomar. Det har varit kaos och kalabalik i princip konstant sedan jag var 9 år gammal. Skolan klarade inte av i högstadiet, men i gymnasiet gick det jättebra. Fick bra betyg och ett stipendium. 14 MVG. Ett begåvad barn. Då fungerade jag på ett ungefär. Hade Social Fobi, gick KBT (Kognitiv beteendeterapi) och blev så att säga "botad".
Några år senare kom ett godståg (inte bokstavligt talat) och körde över mig vilket orsakade att mina tidigare problem verkade små och obetydliga. Jag var inte längre bara ett ledsamt, sorgset barn. Jag blev sjuk.
Jag är uppväxt i en familj med mycket turbulens. I min familj finns missbruk och psykiska sjukdomar. Det har varit kaos och kalabalik i princip konstant sedan jag var 9 år gammal. Skolan klarade inte av i högstadiet, men i gymnasiet gick det jättebra. Fick bra betyg och ett stipendium. 14 MVG. Ett begåvad barn. Då fungerade jag på ett ungefär. Hade Social Fobi, gick KBT (Kognitiv beteendeterapi) och blev så att säga "botad".
Några år senare kom ett godståg (inte bokstavligt talat) och körde över mig vilket orsakade att mina tidigare problem verkade små och obetydliga. Jag var inte längre bara ett ledsamt, sorgset barn. Jag blev sjuk.
2. Diagnoser
Genom åren har jag haft många diagnoser, men inte förrän nu så verkar läkarna någorlunda eniga om vad det är för slags problem med mig. Ångestproblematik (Ångest, Panikångest), Depression, Självskadebeteende och Sömnstörningar. Allt som jag mått har plötsligt fått namn och står nedskrivna på papper med underskrifter. Jag vet vad det är för fel på mig, jag vet inte när dom försvinner. Jag har 4 olika mediciner just nu och kontinuerlig kontakt med läkare och psykologer.
Genom åren har jag haft många diagnoser, men inte förrän nu så verkar läkarna någorlunda eniga om vad det är för slags problem med mig. Ångestproblematik (Ångest, Panikångest), Depression, Självskadebeteende och Sömnstörningar. Allt som jag mått har plötsligt fått namn och står nedskrivna på papper med underskrifter. Jag vet vad det är för fel på mig, jag vet inte när dom försvinner. Jag har 4 olika mediciner just nu och kontinuerlig kontakt med läkare och psykologer.
3. Framtid
För att bli frisk, och då så pass frisk att jag blir medicinfri, krävs först medicin, gruppterapi, läkarsamtal, enskilda psykologsamtal och en jävla massa anamma. Jag vet att jag en dag kommer nå dit, dit där ångesten inte finns, där jag inte tror att jag ska dö minst en gång om dagen. Ja, men ni vet, där allting är bra. Och funkar som det ska.
För att bli frisk, och då så pass frisk att jag blir medicinfri, krävs först medicin, gruppterapi, läkarsamtal, enskilda psykologsamtal och en jävla massa anamma. Jag vet att jag en dag kommer nå dit, dit där ångesten inte finns, där jag inte tror att jag ska dö minst en gång om dagen. Ja, men ni vet, där allting är bra. Och funkar som det ska.
Nu vet ni på ett ungefär. En väldig snabb genomgång, men det kanske blir lättare att förstå varför jag pendlar som en jävla jojo i humöret.
Så säger dom.
Hur kan du vara så hård hur kan du vara så kall hur kan du inte bry dig hur kan du bara låta det vara hur kan du inte försöka hur kan du inte reagera hur kan du bara låta det passera.
Sådana frågor får jag ibland.
Hur kan du bara se svart och vitt och inga gråzoner hur kan du inte ge folk hundra chanser minst hur kan du inte välja dina krig med omsorg varför måste du alltid vara så dramatisk varför måste alla jämt göra som du vill varför tar du bort människor ur ditt liv så fort dom gör dig illa.
Sådana frågor får jag ibland.
Hur kommer det sig att du inte kan svälja din stolthet hur kan du sitta där på andra sidan stan och säga elaka saker hur kan du undvika att se mig och varför ljuger du ibland om hur du mår och varför är du inte bara ärlig mot alla oss runt omkring dig och varför kan du inte bara fungera normalt som alla andra människor för vi vanliga dödliga pallar faktiskt inte med allt jävla skit som du släpar med dig hela tiden.
Så säger folk ibland.
Hur kan du vara så egoistisk hela tiden måste allting alltid handla om dig kan du inte bara ta tag i ditt liv och blir sådär vettig och bra som den där eller vad är det för fel på dig egentligen och säg till när du mår bättre så kan vi går ut och dricka sprit och kräkas i buskar och dansa oss svettiga under blinkande lampor där ingen bryr sig ett skit om vilka vi är så länge vi inte trampar på deras tår. Kan du inte bara vara sån som du var förut varför är du inte bara sån där rolig typ som du var förr. Så säger dom.
Det är så det är bara. Säger jag. Det är så det blir när man inte riktig blev som man skulle.
Sommarlängtan
Åh, jag längtar så efter sommar och värme och sol och ljusa nätter.
Längtar tills man inte behöver ta på sig halsduk, mössa, vantar, extratröja, raggsockor, tjockjacka, lurviga skor. Längtar tills man kan fixa håret, vara utomhus utan att bli snorig, ögonrinnig och rödmosig i ansiktet.
Kom igen nu sommaren! Heja heja! Snart är det Mars och det är dags att du kixxar vintern i arslet så hårt att den inte ens vill komma tillbaka i oktober. Deal?
Marabou Mango <3
Fett god choklad. <3 Tänkte bara säga det.
Uppdatering i kaoslivet
Som för tillfället inte är särslilt mycket kaos alls. :) Sitter just nu i Tierp och varit på husvisning, handlat och sånt med S. Igår så promenerade vi dessutom i 40 minuter i typ 27 minusgrader, hujedamig vad fruktansvärt kallt det var. MEN, i alla fall. Igår ringde min läkare Ellinor och berättade om vad hon och överläkaren kommit fram till angeånde mina mediciner. Hon vill åter igen prova Lamotrigin, trots att jag fick en enorm allergisk reaktion av dom, men jag gick med på det när jag jämförde de övriga alternativens biverkningar (problem med äggstockar, allvarliga leverskador, metaboliska förändringar). Så jag sa att jag kunde prova, men om det blev samma sak igen att vi skulle prova en annan. Ellinor tyckte att det lät som en bra idé. Men innan jag får börja äta dom måste jag till sjukhuset och göra läskiga labbprover. :(
Fram tills dess har jag dessutom fått ny ångestdämpande (eftersom att varken Atarax eller Lergigan fungerade) så nu fick jag Sobril och jag hoppas på att det funkar. Inte beroendeframkallade, men man kan få en ökad tolerans om man använder det länge. Vilket jag inte planerar att göra för jag tänker bli frisk och bäst i världen.
Så sammanfattning: nya mediciner, labbprover, minusgrader, glädje, bäst i världen.
Ciao!
4 av 5 !
Jag är så jävla bra. Jag tror alltid att jag är så jävla dålig och dum och att jag aldrig fattar någonting av mina studier men så IDAG så fick jag tillbaka en av mina hemtentor och yours truly satte 4 av 5! Jag är ju inte alls helt dum i huvudet! Snacka om att den nyheten kom som sänt från ovan en dag som denna!
Idag kom även mitt läkarintyg, så jag åkte ut till mamma och pappa efter seminariet och gav det till dom så att det faxas in i imorgonförmiddag. Fick även med mig 15 kryddor, två grytlappar, en duk, tre vaser och bestick därifrån. :D Bra bra bra!
Nu sitter jag hemma i ghettot igen med en kopp kaffe och funderar på huruvida jag gjort tillräckligt med vettiga saker eller om jag ska trycka in några fler.
Törnrosa
Sov typ 11 timmar helt utan medicin! :D :D Det är ett mirakel när jag sover själv. Men inatt då jävlar gick det! :D
Har nyss gjort mig iordning för mitt seminarie i eftermiddag. Förstår fortfarande ingenting men fick lite hjälp av My som i alla fall fått grepp om några saker. Thank God for that. Hoppas på att jag fått mitt läkarntyg idag också så att jag kan faxa iväg det imorgon. Har jag tur så får jag pengar från CSN nästa vecka isf. Snääälla snälla snälla.
Imorgon har jag läkartid 13:30 (kom ihåg!) Då ska vi prata om nya mediciner och hur vi ska lägga upp besöken i framtiden. Vi har än så länge pratat om antidepp och stämningsstabiliserande, vet inte vilket av dessa som till sist kommer bli min grund medicin.
Hej hopp, nu ska jag göra ett sista försök med Machiavelli.
Bye!
Vardagsbabbel
Sådär ja. Nu börjar yrseln släppa (peppar peppar) och jag har till och med orkat göra iordning mat för idag och imorgon och torsdag: Korvstroganoff med ris får bli veckans matsedel. Har inte läst någonting av seminarietexten, så borde väl börja med det nu så att jag i alla fall har skummat igenom den till imorgon då själva seminariet är. Wish me luck, I'll need it. Vi ska ju dessutom skriva en hemtenta på skiten också. Yey...
Inget läkarintyg i brevlådan än heller. :( Kom igen Ellinor, skynda skynda. Måste verkligen faxa in det helst denna vecka för att i alla fall ha möjlighet att få in pengar innan februari är slut och alla mina räkningar förfaller. Stressen är total. Ångesten ännu värre. Förutom det så är det dags att börja leta sommarjobb. Ja, här i Uppsala så måste man börja söka redan nu för att ha en chans att få något.
Nu ska jag ringa S, ta en cigg och sen göra någonting vettigt av den här kvällen.
Ciao!
Illamående och yrsel
Alltså fy fan vad jag hatar att vara yr och illamående. Har varit det i över en timme nu och det har fortfarnde inte gått över. :( Försökt äta något, dricka vatten, legat och vilat. Men så fort jag rör på mig, även om jag bara lyfter huvudet lite så blir jag så akut yr att jag måste lägga mig ner igen.
What's wrong with my fucking head, dudes?
Playtime!
Någonting som jag älskar med S det är hans sinne för lek. I princip varje kväll när vi lagt oss så busar vi som små barn. Vi kittlar varandra, brottas, skrattar. Flertalet gånger så blir så så galet att vi båda ramlar ur sängen och slår i golvet. <3 Det är bland de finastem med S, han får mig alltid att skratta så att magen värker och tårarna sprutar.
Alldeles nyss var Sofie här och drack kaffe. Vi pratade mycket om saker och ting och det är alltid så skönt att hänga med henne. Hon är fin och bra och ärlig. Nu ska jag nog däremot försöka läsa in seminarietext. 92 sidor på engelska; Machiavellis - Fursten. Gud så roligt.
Not...
To miss or not to miss
Inatt drömde jag så mycket om gamla vänner så att jag var helt förvirrad när jag vaknade, för att jag trodde att vi fortfarande var vänner och att jag skulle ringa dom på en gång. För det hade jag lovat i drömmen. Skumt. Saknar jag dom alla så pass mycket?
Jag känner att jag klarar mig bra, att jag faktiskt inte behöver dom som nu inte finns. Vad ska jag med dom till när dom sårat, svikit och betett sig illa mot mig? Varför ska jag sakna dom? För att jag fortfarande älskar dom? För att jag fortfarande älskar varenda en av dessa dårar som en gång funnits men inte finns mer.
Det är sant. Hur mycket jag än intalar mig själv att jag inte gör det.
Det är svårt att ta sig in i mitt hjärta, det är ännu svårare att sparka ut dom som väl lyckats ta sig in.
Over and out, bitches.
Jag känner att jag klarar mig bra, att jag faktiskt inte behöver dom som nu inte finns. Vad ska jag med dom till när dom sårat, svikit och betett sig illa mot mig? Varför ska jag sakna dom? För att jag fortfarande älskar dom? För att jag fortfarande älskar varenda en av dessa dårar som en gång funnits men inte finns mer.
Det är sant. Hur mycket jag än intalar mig själv att jag inte gör det.
Det är svårt att ta sig in i mitt hjärta, det är ännu svårare att sparka ut dom som väl lyckats ta sig in.
Over and out, bitches.
Kvalitetstid med S
Jag och S gör verkligen det mesta av våran tid tillsammans. Not. Vi ligger i varsin soffa med varsin dator och har vart så i flera timmar nu. I love it! <3
Han ser rätt manlig ut ihop med lila tapeter och chockrosa filt. Han är söt. Speciellt när han inte riktigt vet varför jag tittar på honom och sen ler och fortsätter skriva. ^_^ Den här alla hjärtans dagen har varit så himla bra så att jag knappt vågar tro det. Allting har varit bra och vädret var fint, fast kallt, och alla har varit glada.
Dock är både jag och S helt fruktansvärt trötta av någon konstig anledning. Blir nog tidigt kväll ikväll. Kanske slå igång någon film innan man somnar. Sorry för värdelöst inlägg, men har lite för tråkigt för att kunna låta bli.
Puss!
Luna, Lex Leo, Maximilian och Wilex.
Maximilian
1 vecka och 1 dag gammal
Wilex
1 vecka och 1 dag gammal
Lex Leo
2 veckor och 1 dag gammal
Han har lite problem med ögonen stackarn.
Luna <3
2 veckor och 1 dag gammal
Den här lilla pärlan kommer följa med mig och Johnny hem.
1 vecka och 1 dag gammal
Wilex
1 vecka och 1 dag gammal
Lex Leo
2 veckor och 1 dag gammal
Han har lite problem med ögonen stackarn.
Luna <3
2 veckor och 1 dag gammal
Den här lilla pärlan kommer följa med mig och Johnny hem.
Glad Alla Hjärtans Dag. <3
Idag är det alla hjärtans dag, vilket märktes tydligt när jag och S var nere på stan. Inte nog med att affärerna är fyllda med saker som är prydda med hjärtan och rosor, majoriteten av alla bar också runt på blommor. Gulligt tycker jag. Komersiellt jippo tycker S. Tråkig.
Men! S var faktiskt mycket fin och snäll idag. Han överaskade mig genom att följa med mig hem och han lät mig välja vilken parfym jag ville som han sedan köpte åt mig (Blev en parfym från Nina Ricci i form av ett rött äpple. Har trånat efter den läääänge). Sedan gick vi runt och tittade lite i affärer, bland annat på skor och så in på Household där vi även sprang på fina Hannabanana.
På vägen hem köpte vi pizza. Eller ja, S köpte pizza jag köpte Black and White. Så nu har vi ätit och ligger i varsin soffa med varsin dator och har sån där fin kvalitetstid med varandra. Haha. <3
Ta hand om varandra. <3
Senare idag kommer jag lägga upp bilder på alla kattungarna btw. Stay tuned!
Men! S var faktiskt mycket fin och snäll idag. Han överaskade mig genom att följa med mig hem och han lät mig välja vilken parfym jag ville som han sedan köpte åt mig (Blev en parfym från Nina Ricci i form av ett rött äpple. Har trånat efter den läääänge). Sedan gick vi runt och tittade lite i affärer, bland annat på skor och så in på Household där vi även sprang på fina Hannabanana.
På vägen hem köpte vi pizza. Eller ja, S köpte pizza jag köpte Black and White. Så nu har vi ätit och ligger i varsin soffa med varsin dator och har sån där fin kvalitetstid med varandra. Haha. <3
Ta hand om varandra. <3
Senare idag kommer jag lägga upp bilder på alla kattungarna btw. Stay tuned!
Minus minus minus minus
När jag ser mig i spegeln möter jag ansiktet av en person jag en gång kände, men inte minns namnet på. Jag kommer på mig själv med att dra in magen lite, jämföra handlederna, sätta händerna runt midjan och klämma lite. Varför gör jag fortfarande det? Varför har jag inte kommit längre sedan högstadiet?
Jag vet att jag inte är tjock jag vet ju det.
Men i min spegelbild ser min kropp ut att vara bred, skev och fel. Hur jag än vänder, vad jag än gör. Brösten för små, fötterna för stora, låren för breda, rumpan för tjock, midjan för stor, håret för slitet, näsan för bred. Jag vet att min hjärna bara snackar skit. Men det är för jävla svårt att faktiskt bara be den att dra åt helvete och hålla käften. Eftersom att den faktiskt sitter fast i mitt huvud.
Jag får ångest. Ångest över hur mycket jag ätit idag. Hur mycket jag kommer äta imorgon. Varför åt jag massa godis och chips, varför ska jag dricka cola när jag kan dricka vatten. Varför äta mat när jag kan röka en cigg?
Håll käften, hjärna!
Varför ska jag väga mer än 50 kg? Det är alldeles lagom. Det är precis sådär bra som det ska vara.
Men du väger 49 och du tycker fortfarande att du är tjock. Fastän du ligger på undervikt enligt BMI.
Va? Gör jag? Nä. Vågen ljuger. Överarmarna, måste få bort överarmarna.
LÄGG AV! HÅLL KÄFTEN HJÄRNA. Annars tystar jag dig för evigt!
Jag vet att jag inte är tjock jag vet ju det.
Men i min spegelbild ser min kropp ut att vara bred, skev och fel. Hur jag än vänder, vad jag än gör. Brösten för små, fötterna för stora, låren för breda, rumpan för tjock, midjan för stor, håret för slitet, näsan för bred. Jag vet att min hjärna bara snackar skit. Men det är för jävla svårt att faktiskt bara be den att dra åt helvete och hålla käften. Eftersom att den faktiskt sitter fast i mitt huvud.
Jag får ångest. Ångest över hur mycket jag ätit idag. Hur mycket jag kommer äta imorgon. Varför åt jag massa godis och chips, varför ska jag dricka cola när jag kan dricka vatten. Varför äta mat när jag kan röka en cigg?
Håll käften, hjärna!
Varför ska jag väga mer än 50 kg? Det är alldeles lagom. Det är precis sådär bra som det ska vara.
Men du väger 49 och du tycker fortfarande att du är tjock. Fastän du ligger på undervikt enligt BMI.
Va? Gör jag? Nä. Vågen ljuger. Överarmarna, måste få bort överarmarna.
LÄGG AV! HÅLL KÄFTEN HJÄRNA. Annars tystar jag dig för evigt!
Lex och Luna
Både Lex och Luna (de vita kattungarna) har lite problem med ögonen. Rostfärgat ögonklet. Försöker på hemmakurering några dagar nu genom att badda ögonen med ljummet vatten och bomullstops. Om det inte blir bättre på några dagar blir det att ringa veterinären och köpa ögondroppar. Ujuj.
De två gåra kattungarna Wilex och Maximilian är lika mesiga som vanligt. Haha. Ligger bara och gnyr och sover och så väser dom lite gulligt när man petar på dom. Dom är ju bara runt veckan gamla, så inte så konstigt.
Well, håll en tumme på att de båda L:ns ögon blir bättre.
Puss
De två gåra kattungarna Wilex och Maximilian är lika mesiga som vanligt. Haha. Ligger bara och gnyr och sover och så väser dom lite gulligt när man petar på dom. Dom är ju bara runt veckan gamla, så inte så konstigt.
Well, håll en tumme på att de båda L:ns ögon blir bättre.
Puss
Myslördag <3
Efter lite kaos och kalabalik (vad vore mitt liv utan det liksom?) så verkar det som att den här helgen blir rätt bra ändå. Världens finaste S lagade flygande jacob och lät mig inte ens hjälpa till, nejnej, han skulle göra alltid på egen hand medan jag fick ligga i soffan och spela Angry Birds. Blev skitgott <3
Efter det blev jag sugen på godis och S, så fin som han till sist ville vara, köpte godis till mig i en burk, chips och Coca Cola på Hemköp. Vi har kollat på Hollywood Gigolo och nu Rock star (båda går på TV).
Imorgon blir det nog lugnt och skönt och har inte riktigt bestämt mig för om jag ska åka hem eller inte. Kanske stannar till måndag, då riktigt alla hjärtans dagen är. Jag personligen tycker ju att man ska fira alla hjärtans dag varenda dag och göra det bästa och finaste av varje dag man har med sina nära och kära. Men det är ju bara jag (:.
Nästa vecka har jag mycket att göra; skriva på papper angeånde lite pengar, förhoppningsvis faxa iväg det absolut sista läkarintyget till CSN (damn you to hell, assholes), skriva en hemtenta och skriva ut den, läsa seminarietext, få en locktång av Olle, träffa Effie på en kaffe, följa med syster till polisstationen så hon kan skaffa nytt leg... Ja, det var väl det tror jag.
Förövrigt: De två vita kattungarna som är Kiaras fick idag varsitt preliminärt namn. Jag välkomnar Lex och Luna till världen. <3
Efter det blev jag sugen på godis och S, så fin som han till sist ville vara, köpte godis till mig i en burk, chips och Coca Cola på Hemköp. Vi har kollat på Hollywood Gigolo och nu Rock star (båda går på TV).
Imorgon blir det nog lugnt och skönt och har inte riktigt bestämt mig för om jag ska åka hem eller inte. Kanske stannar till måndag, då riktigt alla hjärtans dagen är. Jag personligen tycker ju att man ska fira alla hjärtans dag varenda dag och göra det bästa och finaste av varje dag man har med sina nära och kära. Men det är ju bara jag (:.
Nästa vecka har jag mycket att göra; skriva på papper angeånde lite pengar, förhoppningsvis faxa iväg det absolut sista läkarintyget till CSN (damn you to hell, assholes), skriva en hemtenta och skriva ut den, läsa seminarietext, få en locktång av Olle, träffa Effie på en kaffe, följa med syster till polisstationen så hon kan skaffa nytt leg... Ja, det var väl det tror jag.
Förövrigt: De två vita kattungarna som är Kiaras fick idag varsitt preliminärt namn. Jag välkomnar Lex och Luna till världen. <3
...
Har spenderat de senaste timmarna med att lyssna på musik bara och att försöka trycka ner ångesten. Det är svårt när det känns som att så mycket antingen går emot en eller bara blir fel. Som att mina ord inte räcker fram eller är tillräckligt höga. Vilken volym måste jag ha när jag pratar för att det ska höras?
Tänk om det hörs, men att det inte spelar någon roll?
Snö Snö Snö
Varit ett enormt snöoväder här inatt. Tågen går knappt, bussarna är sena eller inställda och jag vet inte hur många bilar som slirat omkring på gatan utanför. Stackars S var tvungen att vänta 1 ½ timme på tåget när han skulle in på utbildningen imorse. Han skulle ha varit framme 9:41 men kom inte in till stan förrän 11:15. Poor little fellah!
Som tur är så slipper jag i alla fall åka någonstans. Jag ska spendera de närmsta fyra timmarna med att skriva min enormt tråkigt hemtenta om Augustinus bekännelser. Ni har ju redan sett i tidigare inlägg vad jag fattat utav den (inte särskilt mycket what so ever) och nu ska jag alltså skriva två sidor om den. Nice... really really nice...
Well, C ya!
Badkar i form av en sko!
Jag hade ju inte bangat att ha en sånt där badkar. <3 När jag blir rik ska jag köpa det. Och kanske när jag skaffat en lägenhet som har ett badrum där den får plats. Så himla fint!
Ett mönster
Jag börjar ana ett mönster i min ångest. Situationer, människor, tider, samtalsämnen. Mönstret gör mig ledsen, för det är någonting som jag inte alls vill ska vara negativt för mig utan positivt. Jag ser i min kalender när jag tagit medicin, när jag haft stark ångest och oro. Och it all becomes so clear.
And it breakes my heart.
Jag blir labil, mitt humör skiftar snabbare än vanligt (vilket jag inte trodde var möjligt), gråten i halsen hela tiden, pulsen ökar, luften blir kvav, trycket över bröstet outhärdligt, händerna skakar och allt snurrar.
Jag hoppas så att jag har fel. Men om detta stämmer, om detta mönster stämmer, så kommer jag ställas inför ett val som blir bland de svåraste jag någonsin tvingats göra.
Fan.
And it breakes my heart.
Jag blir labil, mitt humör skiftar snabbare än vanligt (vilket jag inte trodde var möjligt), gråten i halsen hela tiden, pulsen ökar, luften blir kvav, trycket över bröstet outhärdligt, händerna skakar och allt snurrar.
Jag hoppas så att jag har fel. Men om detta stämmer, om detta mönster stämmer, så kommer jag ställas inför ett val som blir bland de svåraste jag någonsin tvingats göra.
Fan.
Godmorgon
Vaknade först klockan 9 av att telefonen ringde, men somnade om igen och sov så himla skönt fram till kvart i tolv då S skickade sms. Låg ett tag under täcket som alltid för att det är så rubbad jävla kallt i lägenheten på morgonen/förmiddagen. Vaknar alltid och är helt jättesnorig. :(
I alla fall. Det är typ någon form av mindre snöstorm ute och jag ska om några timmar åka iväg hem till S och mysa där hela denna allahjärtansdagshelg. Jag har en fin present åt honom med mycket tanke och symbolik bakom, även om han inte vill använda det så har han i alla fall fått någonting fint. Det är vår andra alla hjärtans dag tillsammans. <3 mys!
Nu ska jag packa ihop lite saker, klä på mig något annat än mina spökpyamasbyxor och slänga lite skräp.
Smell you later. <3
I alla fall. Det är typ någon form av mindre snöstorm ute och jag ska om några timmar åka iväg hem till S och mysa där hela denna allahjärtansdagshelg. Jag har en fin present åt honom med mycket tanke och symbolik bakom, även om han inte vill använda det så har han i alla fall fått någonting fint. Det är vår andra alla hjärtans dag tillsammans. <3 mys!
Nu ska jag packa ihop lite saker, klä på mig något annat än mina spökpyamasbyxor och slänga lite skräp.
Smell you later. <3
Att tappa något, men vinna mer
För några år sedan så hade jag oändligt många vänner, både nära och bekanta och där emellan. Jag träffade många människor och räknades som charmig, rolig och alltid taggad och glad. Varje dag hade jag någon att vara med och vi hade alltid helt ofantligt roligt. Sedan hände någonting. Jag slutade vara sådär charmig och rolig och felfri. Och plötsligt började folk att inse att jag faktiskt mådde ganska dåligt. Att jag faktiskt inte alls var särskilt pepp. Att jag faktiskt hade allvarliga problem både med mig själv och i min familj.
Från den sekunden började mina vänner backa undan, gå iväg, lova saker och bryta dem, inte orka lyssna, inte orka finnas. Människor som i löften sagt att det var alltid och jämt och ring när som helst. Ord är bara ord när det inte är någonting man lever upp till.
På väldigt kort tid blev jag sårad och sviken av väldigt många personer. Personer som inte pallade trycket. Personer som inte alls var särskilt intresserade av de verkliga jaget som fanns där under. Personer som inte ville lägga energi på att stötta och finnas.
Men där, i samma tid, fanns också de fina. De varma människorna som fanns dag som natt. Som lyssnade, klappade, kramade, pussade, höll om och förstod. De som ville vara nära, ville älska mig trots problematik.
Och jag älskar er. Jag älskar dig Caroline. Jag älskar dig Sofie. Jag älskar dig Stefan. Jag älskar dig Elina. Jag älskar dig Kristin. Jag älskar dig Hanna. Jag älskar dig Gunnar. Jag älskar dig Emelie. Jag älskar dig Johan.
Oavsett om ni varit nära tätt inpå så att ni kunnat se mig, eller om ni varit mil ifrån och bara kunna höra mig, så har ni varit så fantastiskt starka och tålmodiga med mig.
Jag är er evigt tacksam.
<3
Från den sekunden började mina vänner backa undan, gå iväg, lova saker och bryta dem, inte orka lyssna, inte orka finnas. Människor som i löften sagt att det var alltid och jämt och ring när som helst. Ord är bara ord när det inte är någonting man lever upp till.
På väldigt kort tid blev jag sårad och sviken av väldigt många personer. Personer som inte pallade trycket. Personer som inte alls var särskilt intresserade av de verkliga jaget som fanns där under. Personer som inte ville lägga energi på att stötta och finnas.
Men där, i samma tid, fanns också de fina. De varma människorna som fanns dag som natt. Som lyssnade, klappade, kramade, pussade, höll om och förstod. De som ville vara nära, ville älska mig trots problematik.
Och jag älskar er. Jag älskar dig Caroline. Jag älskar dig Sofie. Jag älskar dig Stefan. Jag älskar dig Elina. Jag älskar dig Kristin. Jag älskar dig Hanna. Jag älskar dig Gunnar. Jag älskar dig Emelie. Jag älskar dig Johan.
Oavsett om ni varit nära tätt inpå så att ni kunnat se mig, eller om ni varit mil ifrån och bara kunna höra mig, så har ni varit så fantastiskt starka och tålmodiga med mig.
Jag är er evigt tacksam.
<3
Jahapp, effektiv idag.
Jaha. Den här dagen försvann ju alldeles för snabbt och jag inte gjort någonting vettigt alls. På riktigt. Jag har druckit kaffe, ätit muffins, kollat på tv och hängt på facebook. Pratat lite i telefon och sen ingenting annat. Är dock sugen på att gå ut och ta en öl, om jag bara hade råd. Jag äger ungefär 23kr och gud vet när jag får pengar igen. Har ingenting mer att sälja när både ps2:et och bokhyllan blev sålda i helgen.
Snart kommer Gunnar hit. Han är snäll och rolig och alltid glad. Sånt är bra när man är lite galen som jag är.
Snart kommer Gunnar hit. Han är snäll och rolig och alltid glad. Sånt är bra när man är lite galen som jag är.
På väg nedåt?
Känns som att jag är på väg in ett skov igen. Orken och lusten har liksom försvunnit någonstans och jag fruktansvärt svårt att koncentrera mig och fokusera; på studier, i samtal eller i serier. Jag har mycket svårt att följa ett samtal och ännu svårare att kunna hålla en röd tråd när jag pratar. Jag glömmer ofta vad min poäng var.
Stackars S är den som alltid får stå ut med mina allra värsta sidor. När jag inte är där så ringer jag flera gånger om dagen bara för att höra hans röst och så känner jag mig sämst och ful och värdelös och får för mig att jag inte duger, vilket går ut över honom. Jag blir paranoid och nojig över att han ska tröttna på mig och lämna mig. Vilket han alltid säger att han aldrig kommer göra. Och när jag mår bra så tror jag på honom.
Att han står ut är jag så enormt tacksam över. <3
Ett annat tecken på att jag verkar vara på väg nedåt igen är att jag tappar hungern. Jag känner mig inte hungrig och det enda jag kan tänka mig att få i mig är kaffe och socker (typ muffins eller bullar etc). Att jag sedan är trött jämt och ständigt är också ett relativt säkert kort.
Som tur är så ska jag till läkaren nästa vecka och förhoppningsvis få ut nya antideppressiva och någonting stämningsstabiliserande.
Stackars S är den som alltid får stå ut med mina allra värsta sidor. När jag inte är där så ringer jag flera gånger om dagen bara för att höra hans röst och så känner jag mig sämst och ful och värdelös och får för mig att jag inte duger, vilket går ut över honom. Jag blir paranoid och nojig över att han ska tröttna på mig och lämna mig. Vilket han alltid säger att han aldrig kommer göra. Och när jag mår bra så tror jag på honom.
Att han står ut är jag så enormt tacksam över. <3
Ett annat tecken på att jag verkar vara på väg nedåt igen är att jag tappar hungern. Jag känner mig inte hungrig och det enda jag kan tänka mig att få i mig är kaffe och socker (typ muffins eller bullar etc). Att jag sedan är trött jämt och ständigt är också ett relativt säkert kort.
Som tur är så ska jag till läkaren nästa vecka och förhoppningsvis få ut nya antideppressiva och någonting stämningsstabiliserande.
What's in your bathroom, Nova?
Inte så mycket spexiga saker i det där skåpet inte.
Här avslöjas mina problem med blackheads och min kärlek till tandtråd.
Yes.
En liten Kärleksinfo
Vad heter ni?
A och S :*
Hur träffades ni?
En sen vinternatt när det var skitkallt, jag var jättefull, tåget var sent, han var supersöt
och jag föll som en fura för honom på en gång. Stannade hos honom flera dagar.
Hur länge har ni varit tillsammans?
1 år och snart 1 månad.
Bor ni ihop?
Inte just nu. Vi bodde ihop 6 månader ungefär,
men nu när jag pluggar så är jag tillbaka i min egen lägenhet. :(
Har ni barn?
Det beror på. Räknas 7 katter, 4 ormar och 14 råttor som barn?
Har båda körkort?
Nä, ingen av oss. Vi åker kommunalt! Yey!
Kommer du ihåg er första kyss?
Jaa! Första gången jag sov över så sa han
"Meh, du skulle ju ge mig en puss ju" och jag sa "mm".
Vem sa "jag älskar dig" först?
Jag är ju helt säker på att det var jag. Men han påstår att han viskade det till
mig typ sekunder innan jag sa det, men att jag inte hörde. Fat chance! :P
Vem är äldst?
Jag! 1 månad och 22 dagar äldre.
Vilka stjärntecken är ni?
Jag är vädur och han är tvilling.
Vem är längst?
Han ^^
Vem sjunger bäst?
Jag har aldrig hört honom sjunga to be honest.
Men jag sjunger nog bäst ändå. Och ofta. I trapphuset.
Håller ni varandra i handen på stan?
Oftast, eller så håller han armen om mig.
Vad har ni gemensamt?
Humor för det mesta. Envisheten. Kärleken.
Kände ni varandra innan ni blev tsm?
Nä. Hade träffat honom 1-2 gånger innan typ och sagt hej.
Blev du kär vid första ögonkastet?
Totally. <3
Har ni nån speciell låt?
Alltså. S skulle ju säga att "Nääää det har vi väl inte". Medan jag vet att det är
Lily Allen - Who'd known
Har ni stora framtidsplaner?
Jag tror inte att vi har några framtidsplaner alls faktiskt.
Vi lever i nuet.
Har ni gråtit i varandras famnar?
Ja. :(
Har ni varit utomlands tillsammans?
Nä, men vi var på reggaefestivalen, det är typ samma sak.
Vilket är ert bästa minne?
Hela sommaren 2010. <3
Vem lagar bäst mat?
Han. ^_^
Vad gör ni en vanlig vardagskväll?
Antningen ligger vi vid varsin dator och småpratar om värdelösa saker.
Eller så kollar vi på film och äter chips.
Ger ni alltid varandra pussar när ni ses?
Ja, om inte jag är sur. Haha!
Bodde ni långt ifrån varandra då ni träffades?
Typ. 6-7 mil eller något sånt.
Blir du lätt svartsjuk?
Ja. Det går i perioder. Men det handlar om mitt egna mående och hur jag ligger i mina skov.
Brukar ni bråka?
Nä. Det är JAG som bråkar. Tror inte att han har startat ett enda gräl sedan vi blev tillsammans.
Jag är hemsk.
(hittade listan hos: http://lavitadilovisa.blogg.se/)
Sickness
Vaknade och insåg i samma sekund att jag mådde asdåligt. Känns som att jag nästan dragit på mig någon form av magsjuka. Magen är i uppror och jag mår illa och känner mig helt tung i huvudet. Vilken fantastisk timing, när jag verkligen skulle behöva gå på seminariet idag. :(
Måste nu slänga iväg ett mail till en av mina kursledare och be om hemtentauppgiften samt extrauppgiften och sjukanmäla mig. Fan...
Måste nu slänga iväg ett mail till en av mina kursledare och be om hemtentauppgiften samt extrauppgiften och sjukanmäla mig. Fan...
Plugga bort din sura min
På min kurs håller vi nu på med en bok som heter "Augustinus Bekännelser" vilket kort och gott handlar om att Augustinus drar igenom hela sin livshistoria i en monolog till Gud. Vi har seminarie på den imorgon och jag kan typ ingenting förutom att han pallade päron när han var liten och att han tyligen syndat massor med fått Guds förlåtelse typ. Bra där! Förutom seminariet imorgon som kommer vi även att skriva en hemtenta (precis som varje vecka, med varje ny seminarietext) som involverar den här boken. Freakin' awesome!
Jag gnäller ganska mycket kring mitt pluggande, men missta det inte för att jag tycker det är tråkigt. Jag älskar att studera, lära mig nya saker, känna mig duktig och smart. Men vissa delar i det här är ju rena döden alltså. Dessutom läser jag ju bara den här kursen för att plocka upp mina poäng så att jag sedan kan läsa till ett yrke.
Jag funderar på Socionom eller Beteendevetare. De båda går ju rätt så mycket ihop, men ja.
Det blir Hösten 2011:as bekymmer.
Nu ska jag nog göra en kopp te och sen försöka göra en tidig kväll. Hörs imorgon, folks!
(välkomna hit mina tre nya läsare btw)
Jag gnäller ganska mycket kring mitt pluggande, men missta det inte för att jag tycker det är tråkigt. Jag älskar att studera, lära mig nya saker, känna mig duktig och smart. Men vissa delar i det här är ju rena döden alltså. Dessutom läser jag ju bara den här kursen för att plocka upp mina poäng så att jag sedan kan läsa till ett yrke.
Jag funderar på Socionom eller Beteendevetare. De båda går ju rätt så mycket ihop, men ja.
Det blir Hösten 2011:as bekymmer.
Nu ska jag nog göra en kopp te och sen försöka göra en tidig kväll. Hörs imorgon, folks!
(välkomna hit mina tre nya läsare btw)
Dumma hjärna
Dumma hjärna var tyst
Sluta säg att jag är dum
för jag är smart
Sluta säg att jag ful
för jag är fin
Sluta säg att jag är tjock
för jag är smal
Dumma hjärna var tyst
Sluta säg att jag är värdelös
för jag är värdefull
Sluta säg att jag är dålig
för jag är bra
Sluta säg att jag inte förtjänar något
för jag förtjänar allt
Dumma hjärna
Säg till mig att jag kan
Säg till mig att det går
Säg till mig att det inte är förgäves
Sluta säg att jag är dum
för jag är smart
Sluta säg att jag ful
för jag är fin
Sluta säg att jag är tjock
för jag är smal
Dumma hjärna var tyst
Sluta säg att jag är värdelös
för jag är värdefull
Sluta säg att jag är dålig
för jag är bra
Sluta säg att jag inte förtjänar något
för jag förtjänar allt
Dumma hjärna
Säg till mig att jag kan
Säg till mig att det går
Säg till mig att det inte är förgäves
Naiv
Ibland stirrar jag på dörren. Väntar på att det ska ringa på och att jag ska kika efter vem det är och att det är du. Att du bara hade vägarna förbi, att du saknade mig, att du fanns. Vad som helst. Jag vet att du aldrig kommer göra det, men lik förbannat kommer hoppet ändå.
När jag går på stan så håller jag i mobilen så hårt. Tänker att du kanske skickar ett sms och säger "hejjagsågdignyssstannaenstund". Och jag skulle stanna, men bara för en stund. Och bara lyssna på det du har att säga. Och du skulle le och skratta på det sättet bara du kan och jag skulle le och skratta bara för dig.
Och jag sitter och väntar. På något som inte kommer hända. Men jag kan inte låta bli. För jag är naiv och en drömmare, en förlorare och en vinnare. En som hoppas för mycket och agerar för lite.
När jag går på stan så håller jag i mobilen så hårt. Tänker att du kanske skickar ett sms och säger "hejjagsågdignyssstannaenstund". Och jag skulle stanna, men bara för en stund. Och bara lyssna på det du har att säga. Och du skulle le och skratta på det sättet bara du kan och jag skulle le och skratta bara för dig.
Och jag sitter och väntar. På något som inte kommer hända. Men jag kan inte låta bli. För jag är naiv och en drömmare, en förlorare och en vinnare. En som hoppas för mycket och agerar för lite.
X och Jag.
Precis pratat med min läkare. Hon är snäll. Och har en fin dialekt och säger alltid att det faktiskt inte är så konstigt att jag är sjuk, och att det jag känner inte är fel. Jag tycker om henne. Nästa vecka har jag tid där. (Kom ihåg.)
För en stund sedan satt jag på balkongen och frös medan jag rökte. Och så mindes jag plötsligt en natt i Sävja. När jag och en dåvarande vän satt på den balkongen under varsin filt mitt i natten och bara log. Vi var mycket bra vänner, jag och X. En kväll gick vi till slottet och avslöjade hemligheter för varandra, en annan satt vi bara och kollade på Sex and the City. X tillät mig att vara galen, och skrattade aldrig åt mig utan med mig.
Jag behandlade X mycket illa. Utan att jag egentligen ville det. Nu är vi inte vänner längre och det är någonting jag saknar fortfarande. Trots att det gått nästan prick ett år sedan det försvann. Jag har bett om ursäkt minst hundra gånger, men sveket jag gjorde var för stort.
Det är så mycket jag saknar.
Förlåt.
För en stund sedan satt jag på balkongen och frös medan jag rökte. Och så mindes jag plötsligt en natt i Sävja. När jag och en dåvarande vän satt på den balkongen under varsin filt mitt i natten och bara log. Vi var mycket bra vänner, jag och X. En kväll gick vi till slottet och avslöjade hemligheter för varandra, en annan satt vi bara och kollade på Sex and the City. X tillät mig att vara galen, och skrattade aldrig åt mig utan med mig.
Jag behandlade X mycket illa. Utan att jag egentligen ville det. Nu är vi inte vänner längre och det är någonting jag saknar fortfarande. Trots att det gått nästan prick ett år sedan det försvann. Jag har bett om ursäkt minst hundra gånger, men sveket jag gjorde var för stort.
Det är så mycket jag saknar.
Förlåt.
Det här är helt fantastiskt. I'd do him.
Didn't see that one coming, right?
Home sweet home
Hallen in till rummet.
Sängen och skrivbordet till vänster.
Vardagsrumsdelen.
TVväggen och köksingången.
När man bor i en liten etta är det bra att kunna utnyttja varenda liten yta. Snart kommer det även att sättas upp vägghyllor ovanför soffan. Och det ska tilläggas att min balkong är enorm. :*
Progress
Ringde min psykiatriker och pratade lite kring hur min journal såg ut under hösten 2009 (eftersom att CSN nu vill att jag ska intyga denna också). Jag har en hel del där också, så nu väntar jag på att min läkare ska ringa runt 16:30, så jag kan be henne om ytterligare ett intyg.
Dagen i övrigt kommer spenderas med att plugga, kolla igenom hemtentan, sedan lite kaffe med Sofie.
Talk to you soon!
Dagen i övrigt kommer spenderas med att plugga, kolla igenom hemtentan, sedan lite kaffe med Sofie.
Talk to you soon!
Tack storabror.
Fick hjälp av storabror att ändra den lilla visningsbilden till höger. (ja, det är en gammal bild) men jag tyckte om den så mycket så var tvungen att ha den igen. Det var en väldans varm dag då den togs. Vi var uppe i Hälsingland för att min dåvarande pojkväns mamma skulle hoppa fallskärm.
Det var häftigt och jättevarmt! Vi hade åkt med mamma och pappas bil i flera timmar och gick på långa rangliga stigar ner till en fors och fotade lite.
Sedan tror jag att vi sov någonstans. Men jag har inget minne om vart.
Well, det var förklaringen till bilden.
Saknar den hårfärgen. Kanske skaffa den igen...
Det var häftigt och jättevarmt! Vi hade åkt med mamma och pappas bil i flera timmar och gick på långa rangliga stigar ner till en fors och fotade lite.
Sedan tror jag att vi sov någonstans. Men jag har inget minne om vart.
Well, det var förklaringen till bilden.
Saknar den hårfärgen. Kanske skaffa den igen...
When you were sweet and pure
and no one ever knew what you would become
Tupplur
Jag var mycket klantig för några timmar sedan när jag "bara skulle lägga mig en stund" i soffan. Vaknar 1 ½ timme senare och ba Jaha. Så nu lär det ju vara ännu svårare för mig att somna ikväll. Sämst. Visst att min läkare ofta säger att det är bättre att jag sover lite då och då än att jag inte sover alls, men jag vill verkligen kunna sova på nätterna så att jag funkar bättre på dagarna.
Imorgon måste jag fösöka lista ut svaren på seminariefrågorna. Jag har läst allt jag ska läsa, men hittar inte svaren till frågorna. Är så diffust och så mycket att läsa mellan raderna. Det blir så himla svårt när koncentrationen och fokusen sviker så ofta.
Ah well, I'll stop the wining for now.
Puss!
Imorgon måste jag fösöka lista ut svaren på seminariefrågorna. Jag har läst allt jag ska läsa, men hittar inte svaren till frågorna. Är så diffust och så mycket att läsa mellan raderna. Det blir så himla svårt när koncentrationen och fokusen sviker så ofta.
Ah well, I'll stop the wining for now.
Puss!
En gång var jag såhär glad. Those were the days. <3
Nya ångestsymptom
30 mg atarax och mitt illamående släppte. Jag ogillar starkt att min ångest börjar utveckla nya symtom. Tidigare har det varit hjärtklappning, andnöd, tryck över bröstet och skakningar. Nu är det även illamående, kraftig yrsel och svaghet i muskler som tillkommer. Fan...
Flera gånger om dagen blir det såhär och det enda jag kan göra är att svälja medicinen och hoppas att det hjälper. Men har ju en maxdos på 25-50 mg max 3 gånger om dagen. Och om jag ska ta min sömnmedicin så får jag bara ta atarax 2 gånger om dagen.
Är så trött på det här. Trött på att inte fungera mer än korta stunder i taget. Tänk vad skönt om man kunnde vara effektiv och fokuserad och glad en hel dag. Utan att hjärnan ballar ur och gör en tvärvändning.
Om 1½ vecka har jag tid hos min läkare. Då ska vi börja prata om mina nya antidepressiva och i vilken dos jag ta dom. Min tidigare läkare att ju undermedicinerat mig i rädsla för att göra mig bipolär. Idiotier.
Jag vill vara normal.
I alla fall i den mån att min hjärna inte strejkar.
Är det för mycket begärt?
Flera gånger om dagen blir det såhär och det enda jag kan göra är att svälja medicinen och hoppas att det hjälper. Men har ju en maxdos på 25-50 mg max 3 gånger om dagen. Och om jag ska ta min sömnmedicin så får jag bara ta atarax 2 gånger om dagen.
Är så trött på det här. Trött på att inte fungera mer än korta stunder i taget. Tänk vad skönt om man kunnde vara effektiv och fokuserad och glad en hel dag. Utan att hjärnan ballar ur och gör en tvärvändning.
Om 1½ vecka har jag tid hos min läkare. Då ska vi börja prata om mina nya antidepressiva och i vilken dos jag ta dom. Min tidigare läkare att ju undermedicinerat mig i rädsla för att göra mig bipolär. Idiotier.
Jag vill vara normal.
I alla fall i den mån att min hjärna inte strejkar.
Är det för mycket begärt?
Gratis Bio - hjälp mig, hjälp dig själv :)
Hej! Jag är medlem i gratisbio.se och för att samla ihop poäng så kan man värva människor. Skulle vara guld om ni ville klicka på länken nedan och bli medlemmar (skriv ritamayssugar som värvare). Bara ni gör det så behöver ni inte göra något mer där om ni inte vill. :)
Godmorgon världen
Är uppe tidigt idag. S åkte iväg till skolan för en timme sen och passade på att väcka mig då också genom att pussa på mig och lukta gott. <3 Hatar iofs när han kommer och är mysig coh fräsch medan jag som fortfarande sover har död och föruttnelse i munnen och är sliten. Haha. But he loves me. <3
Ska åka iväg till Universitetet om en timme. Jag underskattar alltid hur snabb jag är på morgonen. Jag tror jämt att jag behöver ungefär 1½ timme på mig att göra mig iordning men det räcker fan med 20 minuter och då sminkar jag mig, fixar håret, röker, packar ihop saker och äter frukost.
Jag är en superkvinna, så enkelt är det.
Idag har jag föreläsning och sen blir det kaffe med finaste Sofie.
Oh, just det. Blev bara tre kattungar från Zafira förresten. Thank god!
Dödssöta är dom iaf. En av dom blir förmodligen Johnnys kompis. Mys!
Dödssöta är dom iaf. En av dom blir förmodligen Johnnys kompis. Mys!
Kattbäbisuppdatering
Nu är det tre små gråa ungar som kommit fram. Safira har fortfarande åtminstone en kvar i magen, så nu håller vi noga uppsikt på henne hur det går eftersom att hon har hållt på i 13 timmar nu. Om det inte händer något eller om hon verkar dålig inom 4 timmar så ringer vi till veterinären och ber om råd.
Väldigt intressanta färger dock. Safira är svart och långhårig och pappa Johnny är svart/vit och korthårig och alla tre ungar är gråa med svart och vitt i sig. :)
Väldigt intressanta färger dock. Safira är svart och långhårig och pappa Johnny är svart/vit och korthårig och alla tre ungar är gråa med svart och vitt i sig. :)
Inte så bra bild, men där är i alla fall Safira och bäbisarna.
Kissekattungar. Igen!
I skrivande stund föder Zafira sin andra kattunge för natten. Hur många det blir är ett mysterium än så länge, men med tanke på hennes fotbollsmage så räknar jag med åtminstone en till. Båda två hittills ser ut att vara silvergrå med skiftningar i vitt och svart. Men svårt att se såhär på en gång. I'll keep you posted!
Zafira (och Johnnys bakben)
Jag och Aiko <3
Man är den man är
Mitt svamlande kan ibland gå över styr. Och ibland är jag till och med för krävande för mig själv. (Herregud, när man själv bara vill slå igen dörren i ansiktet på en då är det rätt illa.) Samtidigt vet jag att jag inte kan klandra mig blodig och gråtande på grund av det.
För jag vet att jag inte kan hjälpa det. Jag kan inte kontrollera min hjärna och hur denna mixar substanser som en aspackad fjortonåring i baren. Det blir liksom inte rätt. Hur mycket jag än vill och försöker.
Det är bara med tiden som jag kan bli frisk och få leva så normalt och tråkigt som jag vill.
Ibland känner jag mig ensammast i världen.
Fastän jag vet att det finns flera tusen fler där ute i världen som känner precis samma sak.
Att S är så tålmodig med mig är fantastiskt. Men kanske förstår han, som så många inte förstår, att det inte är jag som väljer att vara rabiat och galen. Att det bara blivit så av ren otur.
Man är den man är, när man inte blev den man skulle. Eller någonting sånt.
För vem vore jag utan dessa skador och ärr?
Vem vore jag utan min historia?
Humor
Helgens äventyrliga bravader
Är obefintliga.
Här spenderar man varenda uns koncentration åt att skriva hemtenta och läsa kurslitteratur. Och ibland hinna äta och kolla på simpsons. Återkommer imorgon. Puss
Här spenderar man varenda uns koncentration åt att skriva hemtenta och läsa kurslitteratur. Och ibland hinna äta och kolla på simpsons. Återkommer imorgon. Puss
Kissie, hur mycket är ett liv värt?
Jag snubblade över Kissies blogg av ett misstag faktiskt. Och min första tanke var att det var en skämtblogg; "Det är någon som driver med någon annan bara". Men ju mer jag läste desto mer skrämmande blev det. Hon har en läsarkrets som omfattar ungefär 15000 läsare per dag, majoriteten av dessa unga flickor i ålder 13-15 år.
Hon skriver och säger själv att hon inte vill vara någon förebild. Men inser hon inte att hon redan är det? Hon är sveriges största bloggerska just nu och har ett stort inflytande över de unga tjejer som läser. (Jag har svårt att tro dock att hon är så pass "dum" och "egoistisk" som hon verkar, men hennes förståelse för sin egen påverkan i andras liv måste verkligen kickstartas så fort som möjligt)
De senaste skriverierna har handlat om hur lite hon äter och hur smal hon är eller ska bli.
Att uppmuntra unga flickor till att banta att menat att vikten 55 kg är dålig och att man ska ha platt mage, stora tuttar (helst opererade) och använda sig av kirurgi för att uppnå sitt drömutseende.
Vad hände med älska dig för den du är och om folk inte gillar det be dom dra åt helvete?
Kissie, som egentligen heter Alexandra, är ett skräckexempel på hur internet och bloggar kan påverka andras liv.
Hon uppmuntrar just nu till självsvält, att banta till den grad att kroppens vitala funktioner kan komma att stängas av. Hon tjänar pengar på att vara så som hon är, att vara den extrema och kontroversiella bloggerskan hon utvecklats till.
Men när tonårsflickorna börjar trilla in på psykiatriska mottagningarna och tvingas sondmatas på grund av deras kroppsångest och viktpanik; då kan vi alla vända oss till Alexandra/Kissie och applådera.
Det är henne vi har att tacka för detta.
Så, Kissie, hur mycket är ett liv värt?
CSN; en skräckhistoria
Redan i Oktober 2010 hade jag min första kontakt med CSN angående studiemedel för vårterminen 2011. Jag ansökte med särskilda skäl och skickade in tre journaler tillhörande min mamma, pappa och äldre syster. Journalerna innehöll datum, anledningar och sjukdomsbeskrivningar. Dessa inkom till CSN den 30 november och jag fick avslag på grund av att man inte kunde se ett klart samband mellan detta och mina bristande studier.
Jag ringde upp CSN och pratade med dom för att fråga vad jag måste komplettera med. Fick svaret att ett läkarintyg som styrker min egna psykiska ohälsa för denna period skulle skickas in. Efter mycket om och men lyckades jag till sist få tid hos en läkare som skrev ett intyg som jag sedan FAXADE till CSN för att det skulle komma fram i tid.
Jag skickade in det i fredags och ringde CSN i måndags och frågade om det kommit in. Det hade det och nu var det bara att vänta.
Idag fick jag mail från dem där det stod att det fattades uppgifter. Jag blev helt chockad och tänkte att hur i hela fridens namn kan det fattas uppgifter när dom har tre journaler, ett läkarintyg och två personliga brev. Åter igen ringde jag upp dem och fick svaret att jag nu även måste styrka att jag kuggade kursen för hösten 2010 också.
INGEN hade sagt det här till mig. INGEN hade påpekat att det skulle styrkas mer än det jag redan styrkt.
CSN. JAG HATAR ER. Och erat jävla inkompetenta sätt.
Nu måste jag använda arvspengar från min farmor som gick bort i november bara för att ha råd med hyra och mat.
Ångesten är brutal.
Jag ringde upp CSN och pratade med dom för att fråga vad jag måste komplettera med. Fick svaret att ett läkarintyg som styrker min egna psykiska ohälsa för denna period skulle skickas in. Efter mycket om och men lyckades jag till sist få tid hos en läkare som skrev ett intyg som jag sedan FAXADE till CSN för att det skulle komma fram i tid.
Jag skickade in det i fredags och ringde CSN i måndags och frågade om det kommit in. Det hade det och nu var det bara att vänta.
Idag fick jag mail från dem där det stod att det fattades uppgifter. Jag blev helt chockad och tänkte att hur i hela fridens namn kan det fattas uppgifter när dom har tre journaler, ett läkarintyg och två personliga brev. Åter igen ringde jag upp dem och fick svaret att jag nu även måste styrka att jag kuggade kursen för hösten 2010 också.
INGEN hade sagt det här till mig. INGEN hade påpekat att det skulle styrkas mer än det jag redan styrkt.
CSN. JAG HATAR ER. Och erat jävla inkompetenta sätt.
Nu måste jag använda arvspengar från min farmor som gick bort i november bara för att ha råd med hyra och mat.
Ångesten är brutal.
Mitt krig med mig själv.
Jag sitter ganska ofta och bara stirrar i taket i min lilla etta i ghettot utanför Uppsala. Jag har som alltid alla lampor tända i köket, hallen och i rummet. Jag ogillar mörka vrår. Vill kunna se allt. Det är en del i min mörkrädsla gissar jag och min panik över att bli lämnad ensam.
Att vara knäpp i huvudet har inga fördelar alls. Speciellt inte när man sitter ensam och fastnar i elaka tankar om hur värdelös och dum i huvudet man är. För att inte glömma att man är tjock, äcklig, sämst och fel. Det är svårt att konstant utmana dom där tankarna och säga åt dom att dom ljuger. Ibland så tror man blint på vad hjärnan säger och då ligger jag mest på mattan mitt i rummet och gråter.
Ibland funkar inte mina mediciner. Då blir jag uppgiven och känner mig så hjälplös och utlämnad. Finns ingen mer naken och tom känsla som då. Ibland känns verkligen varje dag som en kamp för överlevnad. Min fiende är mitt eget huvud och det som finns där i.
Ni kan tänka er vilket krig det blir, när båda sidor sitter i samma kropp.
Att jonglera med räkningar
Är det något jag har blivit proffs på så är det att jonglera med räkningar. Med detta menas att man skjuter upp och förflyttar förfallodatumen på räkningarna så att man får längre tid på sig. Har spenderat den senaste timmen med att ringa till min hyresvärd, mitt elbolag, telenor och tre bredband och lyckades skjuta upp 3 av 4 räkningar.
Så nu behöver jag i alla fall inte oroa mig för att bli vräkt eller isolerad i ghettot.
Dessutom var samtliga helt förstående med CSN och en av dom sa dessutom att "man kan inte riktigt lita på dom där". Det var lustigt.
Så nu behöver jag i alla fall inte oroa mig för att bli vräkt eller isolerad i ghettot.
Dessutom var samtliga helt förstående med CSN och en av dom sa dessutom att "man kan inte riktigt lita på dom där". Det var lustigt.
Kvällens vill ha hos Bluebox.se
vägghållare med inbyggd magnet - kattmatsburk - handkräm i en cupcake
kattmatskålar - kakeldekor - bestick.
Åh jag vill ha.
