Som att det enda du vill är att bryta upp hela bröstkorgen, varenda revben,

bara för att kunna andas ordentligt? Trycka fingrarna under revbenen och bända, dra, pressa upp det bara för att slippa kippa efter luft?

Har du någonsin velat slå huvudet så hårt i väggen att du tuppar av bara för att få världen att stå still?

Legat stilla i duschen med vattnet piskande så hårt mot din trumhinna så att du ska slippa höra någonting?

Slagit händerna för öronen och skrikit allt vad du kan för att tysta dig själv?

Det låter konstigt, eller hur?

Det låter som sådant man bara ser på film eller läser i böcker. Ett påhitt. Ett skämt.

Ni kanske har rätt. Ni som säger så. Ni som säger allt som ni säger.

Kanske har jag hittat på allt i mitt huvud.

Kanske sitter det inga demoner där och äter och biter och sliter och river och förstör.

Hur kan ni uttala er om någonting alls?

Hur kan ni sitta på era höga hästar och spotta på mig när jag redan ligger?

Hur kan ni se på mig och avgöra någonting mer än min hårfärg?

Det är underligt, eller hur?

När det inte längre är så roligt utan blodigt allvar.

När ni trampar över mig och inser att det kanske inte var så smart

så trevligt

så bra

så kul ändå till sist.

När ni kommer krypande tillbaka och säger att

Underligt. Eller?