When you feel like giving up, remember why you held on for so long in the first place.
2011-01-03 / 19:39:57Stefan ligger och sover bredvid mig i soffan. Han småsnarkar och det gör mig lugn. Det är underligt vilka saker som från början kan verkar irriterande, men som senare blir ens trygghet.
Imorgon ska jag till läkaren och börja mitt nya liv. Jag tänker inte sluta röka. Inte än i alla fall. Men jag tänker börja leva. Tänker tacka och ta emot den hjälp som faktiskt finns. Och inte försöka klara av varenda stenhårt knut själv. Ensam är stark är någonting jag inte tror på. Tillsammans är man som starkast. Tillsammans är man som rakast, finast, vackrast. Det krävs inte att någon bär en, bara att någon går bredvid.
Och jag har fina människor som gör det.
Jag har många gånger förbannat fan och hans moster och gud och alla andra för att allt jämt ska vara så svårt. Jag har varit så förbannad och ledsen och uppgiven över att inte lyckas fungera normalt, som alla andra. Jag har legat vaken om nätterna och önskat att jag var tråkig, dötrist och alldeles underbar. Men det är jag inte.
Jag är enormt krävande, komplicerad, oberäknelig, panikslagen och sjuk.
Kanske blir år 2011 det året då jag accepterar mig själv och att jag är sjuk.
Kanske blir år 2011 det året då alla andra också gör det.
Kommentarer
Trackback
