Hejdå Uppsala
Impulsåker till S såklart. Som alltid.
Det är fint av mig tycker jag.
Faktiskt.
<3
PUSS!
Tentan klar och tristess
Sådär, då är man hemma igen efter att ha skrivit tentan. Kändes sådär. Var en fråga jag inte ens försökte mig på att svara på då jag inte ens hört namnet tidigare, en fråga som jag vet att jag svarat fel på och en som jag är bombsäker på är rätt. Så man får se hur det går.
Gick en snabbrunda på stan också och köpte en tvättkorg och två kuddar. Imorgon (eller kanske redan ikväll) åker jag till finaste S och hänger där hela helgen. Tillsammans med katter, kattungar och ormar. Hugo blir 7 veckor på söndag. Stor kisse och snart får han flytta hem till mig tillsammans med Johnny (som blev kastrerad igår, han var så himlans duktig sa S).
Vet inte riktigt hur jag ska spendera den här eftermiddagen och kvällen. På ett sätt vill jag åka till Tierp, men på ett annat är det nog bäst att jag är hemma ikväll. Blir ju fullständigt galen av att hänga med S och hundra katter för lång tid. Och det blir så tråkigt för båda om jag ska vara irriterad liksom.
Nu ska jag kolla lite i nya kurslitteraturen. Smell you later!
Hur det är att bo i en igloo
Ja, jag vet. Standardvärmen i en lägenhet är 20grader. Men seriöst, TJUGO GRADER?
Jag vaknar snorig på morgonen, fryser konstant hela dagen. Tvingas sitta i dubbla tjocktröjor, extratjocka mysbyxor med leggins under, strumpor, tofflor och helst vill jag ha vantar också eftersom att jag får så kalla händer.
Jag känner lite såhär att om man vill ha lite lite varmare i sin lägenhet borde väl det kunna ordnas? Liksom, jag som har typ obefintligt underhudsfett och dålig blodcirkulation behöver faktiskt varmare än dem som inte är som jag.
Gah! ;(
Kaos i hjärnan
Försöker plugga men det går inte att få koncentration nog när man bara tänker på döden. Men denna gång är det inte min egen död som tar upp all plats i mitt huvud, utan min pappas framtida död och min mammas risk att dö.
Pappa kommer att supa ihjäl sig.
Mamma har en skugga i hjärnan.
Jag har ett sprucket hjärta.
Och en tenta på onsdag.
P.S. På bilden syns en av de nya tröjorna (den är blå) och mitt nya vita iPhone-skal. D.S.
Tröstshopping
Det är det enda jag ägnat mig åt idag. Ja, och luncha med Effie.
Inhandlade två tröjor, tre par leggins, två lågenergilampor, en ny plånbok och... hm.. ja, lunch då. Slänger upp lite bilder när jag pluggat ett tag, för jag måste verkligen sätta igång nu.
Tenta i övermorgon och jag ligger way behind!
See ya!
P.S.
bra och dålig dag.
Bra = träffa Effie och Stefan. <3
Dålig = blev dumpad av en av mina bästa vänner för att jag är sjuk.
D.S
Törnrosa var ett trött barn
Lyckades somna redan 23:30 igår helt utan medicin! Varenda gång det händer blir jag lika glad. Vaknade dock både klockan 02 och 06, men somnade om och gick upp 08:15. Det känns bra, att kunna komma upp på morgonen, att göra en kopp te, att vilja fortsätta vara vaken. Sånt som så många tar för givet, att vakna och inte bara vilja dö sådär på fläcken.
Doshöjningen har än så länge funkat bra. Inga utslag eller farliga biverkningar. Skönt. Nu hoppas jag på att mitt humör ska börja vända åt rätt håll. (Ni lär kunna det här utantill vid det här laget men: Först ner, sen upp.) Skulle vara skönt att vara stabil. För typ första gången på 6 år. Åh, vad jag längtar.
Vi ska alla en gång dö
Vi ska alla en gång dö, sjunger Kent.
Jag vill inte att någon ska dö, men det är aldrig någon som lyssnar på mig, sjunger jag tillbaka.
Och så börjar karusellen och alla dess sideshows igen. Och jag sitter här och bara väntar för det är nog nu det händer. Det är nog nu som the final call ringer ut till alla mörka hörn och alla strimmor av hopp. Det är nog nu det händer. Det är nog nu. Nu. Snart. Om en stund. Om ett tag.
Och så börjar karusellen och alla dess sideshows igen. Och jag sitter här och bara väntar för det är nog nu det händer. Det är nog nu som the final call ringer ut till alla mörka hörn och alla strimmor av hopp. Det är nog nu det händer. Det är nog nu. Nu. Snart. Om en stund. Om ett tag.
Vi ska alla en gång dö, sjunger Kent.
Och dör en, dör en bit av alla, sjunger jag tillbaka. Men det är ingen som lyssnar, inte dom som dör, inte dom som nästan dör, inte dom som inte dör. Och känslan av skam, av skuldkänslor och dåligt samvete blir överväldigande för jag vet att det är sorg som bygger upp detta kaos och denna kalabalik, detta helvete som göms bakom väggar och tak och låsta dörrar och släckta lampor.
Vi ska alla en gång dö, sjunger Kent.
Och dör du, dör jag, sjunger jag tillbaka men vet att det bara är lögn för jag är livrädd för döden.
St Patriks Day @ Williams
Jag och min ohälsosamma relation till öl.
Sick of these games.
Jag är inte den som är den. Inte den som inte har förståelse för människor och dess egna problem, deras egna tid och val. Jag är inte den som har dåligt tålamod. Jag har ett förbannat bra tålamod, som ibland kanske borde tonas ner lite på grund av att jag tar skada av det själv.
Så, när människor prompt ska spela något form av spel, leka någon form av katt-och-råtta-lek istället för att bara vara rak på sak och säga typ vad det är dom egentligen vill. Då blir jag jävligt förbannad. För är det någonting som jag faktiskt inte har något intresse av att göra så är det att leka med andras eller mina egna känslor. (det gör dom så bra på egen hand). Därför gör jag nog ett drastiskt beslut efter att ha fått det hela bekräftat:
Go fuck yourself.
Game over.
Gäsp.
Johnny ogillar mig när jag väcker honom bara för att få fota honom.
Då gäspar han mycket demonstrativt.
I'm not a fighter, but I fight for what I love.
Åkte ut till Mamma en sväng. Kände att jag behövde vara där och backa upp. Vet att mina ord inte ens passerar min älskade pappas huvud, ännu mindre att han lyssnar, förstår och tar till sig. Men det är mest för min egen skull som jag sätter mig där, gråter och ber om att han ska sluta vilja dö och börja vilja leva.
Kanske, kanske den här gången så såddes ett litet frö som kanske växer och växer och till sist blir så pass stort och starkt att det blir en ändring. En förändring. Kanske byggs en vilja, en tro, en vadsomhelt upp som gör att han kanske, kanske, kanske inte vill leva sina sista dagar/veckor/månader/år som ett respektlöst fyllo utan drömmar, utan mål, utan självförtroende och självkänsla.
Jag vet att man inte ska hoppas.
Men jag slutar inte.
Jag kommer kämpa tills jag inte kan kämpa mer. Kämpa tills han börjar leva, kämpa tills han dör. För jag tänker inte sitta där och klandra mig själv för att inte ha försökt lite till. Genom allt, hur ont det än gör.
Så är det.
och så får det bli.
I am not a fighter, but I fight for what I love.
Every single day.
Update
Orkar inte hålla på med den där listan nu i helgen, så återupptar det nästa vecka eller så. Vaknade för en timme sen ungefär och har hunnit duscha och ta medicin. Doshöjer från 25mg till 50mg idag, är lite nervös. Dels för att få en allergisk reaktion igen men också för att bli ännu mer labil. Ni vet ju vid det här laget att regeln som gäller är "Först ner, sen upp" och det har verkligen stämt. :(
Nu är S vaken också. Han försökte skrämmas, gick inte så bra eftersom att golvet knarrar. :* Smygfotade honom i sängen också. <3
I torsdags var det St Patricks Day och jag skulle ut och hälsade på några gamla vänner. Tänkte att ja, men en öl kan man ju ta. Kostar ju bara 29:- och det var så länge sen jag var på mitt förra stammishak Williams. Yep, det där med en öl gick ju åt skogen kan jag tala om och mitt i natten tog jag tåget till S istället för att åka hem. Var apfull och har nu gått i seriösa funderingar på att kanske bli nykterist ändå. Jag skämtar inte.
Igår blev det lugnt för min del. Var bakfull och helt utslagen mest hela dagen, lyckades hjälpa S att tvätta lite när han åkte in till stan och hem till mig för att hämta medicin och lite andra prylar jag kan behöva här. Snällkille2011.
Nu är jag cepehungrig och ska försöka gräva fram någon form av frukost.
Puss!
Dedicated to
Har vi känt varandra i 3 år? Eller är det 4? Spelar ingen roll egentligen, känns som att jag känt dig hela livet. Som att du kan mig utan och innan, som att det finns ett band som aldrig riktigt bryts. Ibland skaver det, ibland har det tvinnat ihop sig, ibland måste vi gå både över och under för att reda ut knutar.
Varje gång är det värt det.
Hur var det vi möttes? Det var mest av en slump eller hur? Spelar ingen roll egentligen, känns som att det hela var meningen och planerat. Någonting av högre makter hade ett finger med i spelet. För på en platta fullt av emostjärnor möttes två emoliljor och så sa det bara pangbomkrash och det klickade och pangade och en vänskap inte lik någon annan föddes där bland alternativa emobarn och människor utan koll.
Inte ens vi hade någon koll då om vart allt skulle leda.
Vi sitter alltid i olika städer. Det är underligt, eller hur?
Vi är sällan på samma gator, aldrig på samma bussar eller tåg. Aldrig närmare än flera mil.
Trots det känns du hela tiden nära. Som om du satt här bredvid. Som om du alltid finns i närheten.
Tack för att du är min vän.
Tack för att du är så bra.
Tack för att du är
finastebästasteungjävelsliljajagdöravlyckavarendagångsomjagserdig.
Jibberidi Jibberdida
Kom nyligen hem efter en 4 km promenad ner till Flöjtens Livs (det namnet är lustigt) för att hämta hem min nya kurslitteratur. Var rätt skönt att vara ute och promenera. På vägen tillbaka gick jag in till Willys och köpte hårfärg och mjölk och lite annat.
Nu sitter jag mest och väntar på att Foderbilen ska komma, så att jag kan kvittera kattmaten och kattsanden och efter det kunna färga håret. Känner mig inte så taggad på att öppna dörren halvnaken med färg i håret direkt. Haha!
Åt fiskgratäng till middag.
Mitt liv är intressant idag.
Massa bilder
En bild på någon du älskar
En gammal bild på dig själv
En bild på dig och en vän du inte varit med på länge
En bild på någon som du saknar
En person du kan berätta allt för
En bild på en tid du saknar
En bild som gör dig glad
Någon du alltid har roligt med
Någon du aldrig kommer släppa taget om
Vilka är ni?
Av ren nyfikenhet ställer jag nu denna fråga:
Jag vet nämligen vilka 3 av er är. Men vilka är ni andra?
Släng in en kommentar och säg hej! :)
Släng in en kommentar och säg hej! :)
Dag 10 – En bild på mig idag och vad jag hade på mig.
Ärligt så tycker jag att den här frågan/delen är rätt tråkig. Så ni får en bild på vad jag har på mig idag, men som inte är tagen idag. Att jag ser gravt missanpassad ut bjuder jag på.
Den stickade ljusrosa tröjan är från NewYorker (Rea 79:-, älska) och så svarta leggins.
Nova vs. CSN. 1-0
Och idag kom mailet från CSN och idag lyftens femtonhundrasextioelvatusen ton bort från mina axlar. Jag blev äntligen godkänd. Sedan mitten på november 2010 har jag bråkat och krigat med dem där borta och skickat in journaler, fått avslag, skickat in läkarintyg, fått avslag, skickat in ytterligare intyg, som dom tappade bort, skickade in överklagan och intyg igen och nu. Idag. Äntligen.
Ett godkänt av studiemedel för vårterminen 2011.
Nova - CSN = 1-0
Inte nog med det så vaknade jag upp bredvid min älsklingsunge S som åkte med första bästa tåg hit igårkväll när jag bara ville gråta ihjäl mig i ett hörn. Han är den finaste jag vet. <3 Världens bästa skitunge. Tack vare mig idag som han kom iväg till skolan inte alltför sent heller. (hans mobil hade dött under natten så larmet gick inte igång). Men jag som är pigg som en mört numera på morgonen pussade honom och sa att det nog var dags att gå upp.
Bra dag.
snälla, låt den fortsätta vara lika bra.
Vårsol, prinsessor och cheesecake
Sov som en prinsessa i min nya säng. Nästan 10 timmar. Det kan iofs ha berott på att jag var rätt slut efter att först ha burit ner min förra säng till förrådet (med hjälp av världens finaste Effie) och sen tillsammans med mamma ha burit den nya sängen in i släpvagnen, sen bråka med släpvagnen, sen in med sängen i hissen, sen in med sängen i lägenheten. Så inte nog med att jag var trött, idag har jag dessutom träningsvärk i armarna. Haha :D
Var ner på stan i vårsolen och drack kaffe med fina Sofie och åt en cepegod cheesecake. (var alldeles för länge sen). När vi precis tagit vår påtår med kaffe kollar jag på klockan och inser att den inte är 15:30 utan 16:40 och att foderbilen (där jag beställt kattmat och kattsand ifrån) skulle komma idag mellan 17 och 21. Så det blev att tokstressa till bussen och be en stilla bön att jag inte var första utkörningen. Kom hem 17:08 så förhoppningsvis har dom inte hunnit hit innan.
Dag 9 – Bild på mig och min bästa vän.
Min bästa vän är Caroline. <3
Det finns inte ord som kan beskriva hur fantastisk hon är. Hon har räddat mitt liv otaliga gånger och det finns ingen som förstår mig så bra som hon gör. Hon har aldrig dömt mig för någonting jag gjort (oavsett hur idiotisk det må ha varit) och hon har stötta mig genom allt.
Hon är mina andetag, mina hjärtslag, mitt blod, min själ.
Jag älskar dig, Cirrow.
Pixus <3 Cirrow För alltid.
Angående S och min fantastiska nya säng
Fick en kommentar i ett tidigare inlägg där jag beskrev vilka killar jag faller för. Och svaret på det kommer här:
Jag påstod aldrig att S hade problem. Inte heller att han måste lagas eller fixas. Det måste han verkligen inte. Mer tänker jag inte skriva i det ärendet, men nu är det sagt i alla fall. S är en fantastisk människa och jag vet inte hur jag skulle klara mig utan honom. <3 (älskar dig, älsklingsunge.)
Nu till det som för tillfället är det ultimata lyckan: min nya säng. Den består av ribbotten med resårmadrass + en 20 cm bäddmadrass + en 10 cm bäddmadrass. Detta betyder att min säng för det första är enorm och för det andra är så skön att jag aldrig kommer gå upp ur den igen när jag väl lagt mig.
Världens bästa mamma hjälpte mig att hämta och bära och köra. <3 Jag älskar dig, mamma.
(lyssna inte på pappa, han är dum i huvudet).
Trivs rätt bra med livet idag.
Och inga utslag, klåda, plötsligt feber, svullna körtlar eller infuensasymtom.
Så jag kommer inte dö heller. Bra bra!
Mina tankar till Japan.
Mina tankar går till Japan och dess befolkning. Till de drabbade, till de anhöriga, till dem som var där, till dem som inte var där men har familjer där. Alla som på något sätt påverkats av denna sorgliga händelse. Tsunamin som utplånat hela städer, dragit med allt som kommt dess väg. Och inte nog med det så är det dessutom kärnkraftverken som påverkats och riskerar haveri. En stor tanke, varm och medkännande till Japan.
(och en fet känga till de amerikaner som påstår att dom hade det att vänta eftersom att Japan bombade Pearl Harbor för 70 år sedan. Ursäkta, men ni atombombade Hiroshima och Nagasaki 4 år senare. I rest my case.)
Känner du, precis som jag, att du skulle vilja hjälpa på det sätt du kan så kolla nedanför.
- Skicka ett SMS med texten AKUT till 72900 för att skänka 100:- kronor till Röda Korset i Japan.
- Skicka ett SMS med texten HJÄLP till 72950 så ger ni 50:- till Frälsningsarméns hjälparbete.
Dag 8 – En dålig vana jag önskar att jag inte hade.
EN ovana? Jag har flera hundra säkert minst!
Men ja, den största av dem alla är väl min rökning.
Jag har rökt sen jag var 13 år gammal, vilket betyder att jag rökt i snart 9 år. Vilket är helt sjukt. För när jag ser 13åringar som röker idag blir jag helt förfärad för dom är ju bara barn! SMÅ BARN!
Och fy fan vad mycket pengar det går åt och så alla risker med det
och den försämrade lungkapacitetet, sämre hy och allt sånt.
Övriga dåliga vanor jag har:
Ser allt svart och vitt, gråzoner existerar inte. Lättirriterad. Perfektionist.
Lämna kaffe/oboy/te kvar i botten av koppen (Alltid). Att jag alltid vill få som jag vill.
Ja, listan göras lång.
Som tur är kan bra-vanor-listan göras ännu längre.
Ja, listan göras lång.
Som tur är kan bra-vanor-listan göras ännu längre.
Annars hade väl ingen stått ut med mig.
Veckans planering
(den här snygga listan ovanför kommer från Kandy. Tycker att ni ska in och kika lite där.)
E.
E.
And when it's hard to breathe, I will breathe for you.
And when it's hard to walk, I will carry you.
And when it's hard to live, I will give my life to you.
Jag älskar dig.
Hög som ett hus eller?
Sådär ja, nu har man handlat och skurat golven och skakat mattor och varit nere i tvättstugan. Skurmedlet jag köpte luktar så starkt att jag är typ säker på att bli lika hög som huset jag bor i, vilket är sju våningar och jag bor högst upp. Jesus Christ! Men ja, det är ju bättre att det luktar rent än sunkigt.
(Note to self: ha mer vatten, mindre skurmedel nästa gång)
Fick ett mail från Foderbilen också (därifrån jag beställer kattmat och kattsand), leveransen skulle bli försenad så den dyker nog inte upp förrän tidigast imorgon. ;( mwah! Men lätt värt ändå. Få det hemkört och så är det relativt billigt och superbra.
Undra om man kanske borde ta och laga mat, istället för att äta ambrosia-kaka och dricka te. Vad sägs som bacon och pasta, det var ju faktiskt hela 4 dagar sen sist typ. Bacon <3
En dag äldre, en dag bättre, en dag visare,
Idag åkte jag hem från S. Mötte mamma på hennes jobb och hon gjorde mig genast mycket gladare. Vi gick till restaurangen ovanför Åhléns och åt lunch. Panerad spätta med potatis och remoladsås. <3 Sweet mother of the lord, vad det var gott med fisk. Det är någonting som jag äter så himla sällan sen jag flyttade hemifrån. (fiskpinnar från frysen räknas inte)
Vi gick förbi ClasOhlsons också och köpte golvmopp, skurhink, ny ringklocka till dörren, batterier och en liten sopkvast. Så djävulskt tråkigt att lägga pengar på sånt där. ;( Menmen, slipper man kanske dö av en äcklig lägenhet och det är ju ett rätt stort plus.
Nu sitter jag hemma och ska snart ner till Willys ( <3 ) och handla golvskurmedel, mjölk, bröd, potatis, frukt och annat smått och gott. Puss!
Dag 7 – Vad jag skulle göra om jag fick 1 miljon.
Jag skulle vilja säga att jag skulle ge bort allt till välgörenhet. Men det skulle jag faktiskt inte.
Pengarna skulle nog användas såhär:
1. Ge mamma och pappa en del
2. Spara
3. Betala av studieskulder
4. Köpa inredning, kläder och prylar.
5. En summa till forskning kring bipolär sjukdom.
6. En summa till Cancerfonden och Barncancerfonden.
Typ.
Finnarna attackerar, från alla håll
Finnarna täcker mitt ansikte, på bröstet, på axlarna, på ryggen. Jag vill gråta varenda gång jag ser mig själv utan smink, för en gång så hade jag en så felfri hy. Den var len och felfri. Och nu, varenda jag gång jag duschat så ser jag på mig själv i spegeln och hatar hatar hatar att jag ser ut som en äcklig prickig korv.
Dumma medicin.
och ännu mer dumma hjärna som inte vill tycka att jag är fin som jag är.
För det är jag. Det vet jag. Egentligen.
Jag är fin med min otränade rumpa, med mina torra armbågar och trasiga nagelband och små tuttar.
Jag är så himla fin. Jag vet det. Jag vet det.
Snälla låt inmedicineringen vara slut snart så att det vänder.
Först ner, sen upp. Kom ihåg det, Nova. Först ner. Sen upp. Upp. Upp!
Dag 6 – Typ av killar jag faller för.
Utseendemässigt kan man verkligen inte hitta en specifik typ av kille som jag faller för.
Varit kär i blonda, brunetter, svarthåriga, alternativa, slappa, propra, bönder, stekare, hiphopare, knarkare, festare, pluggare, jobbare, förbannade, genomsnälla toffelpojkar, aggressiva. Ja, allt.
Däremot ett genomgående kännetecken med dem jag varit kära i / varit tillsammans med är att dem på något sätt är problematiska eller komplicerade. Att dem har personliga problem antingen i form av psykiska sjukdomar, dåligt självförtroende etc. En av mina vänner skulle kalla det för "projekt".
Att jag alltid blir ihop med projekt-pojkar, sådana som måste lagas, fixas, hjälpas.
Det ligger nog något i det.
Men vad anledningen till det är, har jag ingen aning om.
Kanske är jag så pass stormig att det krävs någon form av storm tillbaka.
Kanske är jag så less på mina egna problem att jag dras till dem som har egna som man kan försöka fixa istället.
Who knows...
Johnny och Hugo
Världens finaste Johnny. Mammas lilla älsklingshjärta. Hela vardagarna går jag och längtar tills det ska bli helg så jag kan åka till Tierp och kramas och pussas med honom. Men nu är det bara 7 veckor kvar tills han och hans son Hugo ska få flytta hem till mig. <3 Längtar så att jag nästan dör.
Och här är han, fem veckor gammal. Hugo! Sitter i matskålen också av någon underlig anledning. Han är en mycket besynnerlig liten krabat. Sitter ofta och bara tittar fundersamt på vad som händer runt omkring. Spanar, filosoferar. 7 veckor kvar, sen kommer du till ditt riktiga hem. Gullstrumpa!
Hajar som hajar och bokmalar
Gårdagen spenderades med finaste S hemma i min mysiga etta i ghettot. Innan åkte vi en sväng till Rusta och IKEA och handlade några saker. Bland annat en enorm gosedjurshaj som fick namnet Åke. Tänkte att han skulle skrämma iväg mina dumma monster och demoner som brukar komma krypandes och rivandes på kvällarna när jag sover ensam.
(När jag sover med S, så sover jag som ett litet barn. Alldeles lugnt och tryggt. <3)
I alla fall, vi kom hem ganska sent och åt godis och chips till middag. Sedan spelade vi monopol och jag vann överlägset! Hade hela den dyra gatan med både hus och hotell, så S gick under ganska snabbt. Blev en tidig kväll och så på morgonen vaknade jag först. Så gick upp duschade, städade och sen ställde jag fram en stor frukost och pussade S tills han vaknade.
Efter att vi gjort i ordning oss och packat lite saker så åkte vi ner på stan, egentligen för att kolla efter en ny skinnjacka till S, men det blev en fika med Johan och Emelie på Storken. Tokmycket folk, men det var mysigt.
Köpt två böcker också:
För att överleva - om självskadebeteende av Sofia Åkerman
Boken är av faktatyp som är riktad både till dem som har självskadebeteende (som jag) och till dess anhöriga. Olika förklaringar och orsaker, egna och andras berättelser, olika tips och hjälp man kan få. Verkar mycket bra och behövande om man har en sådan problematik. Kan vara bra för S också att höra. Jag läser några stycken ibland för honom. Tror att det gör det lite lättare att förstå.
En mot hundra - jag infiltrerade Hells Angels av Jay Dobyns
Ja, den handlar om Jay Dobyns som lyckades infiltrera Hells Angels i USA då han arbetade som undercover-polis. Har inte kommit så långt i den än, men den verkar spännande och lite skrämmande med tanke på en enorma kriminaliteten som finns inom sådana gäng.
Dag 5 – Någonting jag vill ha mer än nåt annat just nu.
Dag 4 – Mina mål/drömmar/önskningar.
Mina mål:
Att en dag bli medicinfri och kunna leva som normala människor.
Min dröm:
Att utbilda mig till socionom, beteendevetare eller polis. Arbeta med ungdomar. Skaffa familj och villa på landet.
Min önskan:
Att mammas skugga i hjärnan inte är farlig. Att pappa blir nykter alkoholist. Att jag blir frisk.
Att inte vilja leva detta livet
Jag vill inte vara galen. Jag vill inte vara sjuk. Jag vill inte att det ska vara ett projekt att komma upp ur sängen. Jag vill inte att det ska vara ett projekt att sova eller bara tänka på att gå och sova. Tappar tid, hatar att tappa tid. Jag vill inte vara besvärlig och svår. Vill inte skrika och gråta och vara helsäker på att jag kommer dö precis just nu och precis just där. Jag vill inte bli så förbannad och få sån ångest att S måste hålla i mig och trycka ner mig i sängen eller soffan bara för att jag inte ska göra illa honom eller mig själv.
JAG VILL INTE JAG VILL INTE JAG VILL INTE MER.
Jag hatar att vara den jag är. Jag hatar att vara sjuk. Jag hatar att mitt sjuka påverkar så mycket i mitt liv att jag ibland ser mig som ett med min sjukdom. Fastän jag som person är helt okej. Jag är snäll, rolig, positiv, spännande, ömsint, generös, lojal och ärlig. och SJUK. SJUK SJUK SJUK. Sjuk som förstör, sjuk som går sönder, sjuk som sjuk som sjuk.
Ibland vill jag bara få det att försvinna. Gå över. Slippa skiten. Orkar inte. Vill inte.
Och ibland, ibland så tänker jag i smyg att det fan räcker nu. Och tänker tanken.
Sånt är förbjudet.
Men ibland. Ibland är även jag förbjuden.
Sitter i duschen i flera timmar. Bara sitter och gråter och är trött. Trött på allt och alla. Men mest av allt på mig själv. Om inte jag själv står ut med mig, vem ska då göra det? Om inte jag orkar, vem ska då orka? Jag är en börda. En börda på alla i min närhet. Som tvingas bära, hjälpa, stötta, lyfta, släpa, hålla.
Jag hatar att vara sjuk.
Jag hatar min hjärna.
Jag vill inte leva detta livet, jag vill vara normal.
Dag 3 – Min favorit årstid och varför.
SOMMAR!
Utan tvekan sommar! Jag hatar vinter, mörker, snö, kyla, is. Jag vill dö varenda vinter.
Jag älskar sommaren för det är varmt, alla är gladare, man gör roliga saker, man slipper frysa, man badar, man reser, man myser, man fiskar, man gör allt. Sommar i mitt hjärta. FOR EVER ! <3
Dag 2 – En person jag vill träffa just nu.
En person jag skulle vilja träffa nu är min farmor som gick bort i cancer i november.
Jag önskar att hon hade varit med när jag packade upp Gröna Anna-servisen som hon gav mig
och att hon fick se min lägenhet, mitt hem.
Jag saknar henne mycket. <3
Dag 1: En bild på mig & 10 fakta om mig
1. Jag har varit psykiskt sjuk sedan jag var 13 år gammal (är nu 22)
2. Jag är tillsammans med världens finaste S sedan över 1 år tillbaka
3. Jag har ingen aning om vad jag vill jobba som när jag blir stor
4. Jag bor i en etta i ett av Uppsalas ghetto-områden
5. Jag hade en 30-årskris när jag var 16
2. Jag är tillsammans med världens finaste S sedan över 1 år tillbaka
3. Jag har ingen aning om vad jag vill jobba som när jag blir stor
4. Jag bor i en etta i ett av Uppsalas ghetto-områden
5. Jag hade en 30-årskris när jag var 16
6. Jag har två katter: Johnny och Hugo
7. När jag va liten ville jag heta Emma
8. Jag vill egentligen aldrig bli stor
9. Jag är mörkrädd
10. Ungefär en gång i veckan frågar jag S om han vill gifta sig med mig
Han svarar alltid Nej.
Faller för trycket.
Dag 1 – En bild på mig + 10 fakta om mig.
Dag 2 – En person jag vill träffa just nu.
Dag 3 – Min favorit årstid och varför.
Dag 4 – Mina mål/drömmar/önskningar.
Dag 5 – Någonting jag vill ha mer än nåt annat just nu.
Dag 6 – Typ av killar jag faller för.
Dag 7 – Vad jag skulle göra om jag fick 1 miljon.
Dag 8 – En dålig vana jag önskar att jag inte hade.
Dag 9 – Bild på mig och min bästa vän.
Dag 10 – En bild på mig idag och vad jag hade på mig.
Dag 11 – Någonting jag oroar mig för.
Dag 12 – En bild på ett ställe jag vart på.
Dag 13 – Mitt drömbröllop.
Dag 14 – En bild på mig själv för ett år sen.
Dag 15 – Någonting jag ångrar.
Dag 16 – Bild på mitt rum.
Dag 17 – En person jag vill byta liv med för en dag – och varför.
Dag 18 – Vad jag åt idag.
Dag 19 – En bild på det jag köpte senast.
Dag 20 – Min favorit film.
Dag 21 – En bild på mig själv som är tagen utav någon annan.
Dag 22 – Min reaktion när jag ser mig själv i spegeln.
Dag 23 – En låt som får mig att gråta.
Dag 24 – Mitt favoritprogram – och varför.
Dag 25 – Min favorithögtid
Film: Perriers Bounty
Perriers Bounty handlar om en man, Michael McCrae, som har en skuld till en man vid namn Darren Perrier (the big shark i staden han bor.) Från ingenstans, samma kväll som Michael fått varning om att det bara är 4 timmar kvar tills han måste betala tillbaka, dyker hans pappa upp och berättar att han är döende. I samma trappuppgång som Michael bor även psykiskt labila Brenda och de tre hamnar plötsligt tillsammans i ett skjutande drama att komma undan från priset på deras huvuden.
Grundstoryn är helt okej. Det är helt okej action och helt okej spänning.
Helt okej rolig och helt okej sorglig.
Men inte så mycket mer. Medioker.
2½ av 5.
Nova med lite aggressionsproblem.
Är det någonting som verkligen får mig att fundera huruvida lönnmördar-yrket vore något för mig så är det naiva, blåsta, egoistiska, självcentrerade unga vuxna som vill skjuta ifrån sig allt ansvar på någon annan, vem som helst, så länge det inte är dem själva.
Jag har tidigare skrivit om Kissie/Alexandra och hennes blogg där hon klart och tydligt redan förklarat att
"det är inte jag som är Kissie, jag är Alexandra, Kissie är en roll".
Ja, vi alla vet det. Vi alla som läser din blogg. Men budskapet du skickar ut är glasklart; var smala, helst lite halvsjukligt, ha enorma tuttar, fylliga läppar, förlängt hår, sup helst två-tre dagar i veckan. Jag skulle inte vilja att min framtida tonåring skulle se sig i spegeln och klämma lite här och lite där för att sedan säga att
"Mamma, kan du köpa barnmat åt mig jag vill gå ner i vikt"
Jag vill att mina barn ska se sig i spegeln och se hur fantastiska dom är som dom är. Hur dom är unika, självständiga och intelligenta och vackra precis så som dom är. Att dom ska kunna äta kanelbullar och våfflor och varm choklad med vispgrädde och pizza och chips och grönsaker och pastasåser och salladsdressingar utan att en uns av ångest ska drabba dom.
Tacka Gode Gud att AlexandraKissieWhatever inte kommer att vara särskilt "inne" när mina barn är tonåringar. Då hade jag nästan funderat på att inte skaffa barn över huvudtaget.
Hemska hemska värld.
Vårsolen är här!
Vaknade imorse och solen sken in genom fönstret. Och hela dagen har den lyst och det är till och med plusgrader ute. Man får liksom en gnutta hopp om att vintern faktiskt någon gång kommer att ta slut, att vi inte är fast i den här kalla, snöiga, blöta årstiden :)
Har haft en fin helg i övrigt. Bara myst med S, kollat på film, ätit god mat, ätit massa godsaker, spelat lite tv-spel, pluggat, lekt med kattungarna. Nästan så att man blir lite nervös över vad för katastrof som väntar.
Nästa vecka ska mamma till neurologen. Dom hade hittat någon form av skugga i hennes hjärna, så nu ska hon in på tester. Ni vet, min familj är olycksförföljd. True story. Nu ska jag göra en kopp kaffe och ta en cigg.
Hörs! Puss!
Kissekattungarna! <3
Dom har blivit så himlans stora nu. 4 veckor och lite till är dom. :)
Söta söta söta söta söta söta!
Who can say no to that pretty face? <3
Söta söta söta söta söta söta!
Who can say no to that pretty face? <3
En vimmelbild
Lättar upp stämningen lite med en vimmelbild som togs på Etage förra onsdagen.
Emelie till vänster och jag till höger.
Det var chill.
Emelie till vänster och jag till höger.
Det var chill.
Håll huvudet högt
Och sparka lågt. Res dig alltid upp, även om du alltid faller, skrapar knäna, ramlar, snubblar, framåtstupasidoläge. Du kommer inte dö, fastän vi alla en gång ska göra det. Men inte än, inte nu, inte när du är ung, inte när du tror att du ska dö. Du dör aldrig. Aldrig. Stå rak i ryggen och sänk inte garden, inte det första du gör. Vänta, bara vänta på att sänka garden till någon som vill se dig, någon som vill ta emot dig. För man faller aldrig ensam, man slår aldrig i marken. Du vaknar, du fångas, du kastas upp, du faller ner, du är en bergochdalbana, en bergochdalvana.
Minns du när du var liten och dansade på sommargräs i rosa klänning och mamma och pappa satt i kvällsolen och log och stereon stod i köksfönstret och musiken bara ekade över alla grannar och alla stigar och alla träd. Och mitt där i musiken, i sommaren, i början av livet stod du och visste inte mer än att det kittlar skönt under fötterna. Kom ihåg det, glöm det aldrig. Glöm aldrig när du klättrade högst upp i granen på baksidan och hur du vinkade så glatt från toppen och du kunde se hela världen och ingen i hela världen kunde se dig för du stod högst upp av alla. Ingen tog sig högre än dig, du vann, du var kung, du var drottning, hela världen framför dina fötter. Glöm aldrig det. Tappa aldrig känslan av smultron på strån, födelsedagsmorgon när du vaknade redan när familjen kom upp för trappen men du låtsades sova, glöm aldrig när du fick din första stereo eller när du köpte din första Suede-skiva.
Glöm aldrig. Håll fast vid det. Det är det som är viktigt. Det är det som du måste hålla i när du inte längre minns hur det var att känna hur livet var fint, när du inte minns hur det känns att skratta med hela hjärtat, hela själen, känna hopp och tro på kärlek och ett happilyeverafter.
Du vet att livet har varit hårt mot dig, du har kastats fram och tillbaka, upp och ner, hit och dit. Du har mött medvind för att sedan spottas i motvind, gått in i väggar, krossat fasader, glas, dörrar, fönster, hjärtan. Du har lagat trasiga ben, händer, själar. Tejpar, limmar och lagar. Du vet att livet varit hårt. Du vet att livet varit svårt. Du vet hur orättvisa känns.
Men du vet också hur lycka känns. Kom ihåg det. Kom ihåg sommarkvällar, barfota, smultron, stereon, födelsedagar, trädtoppar, suede-skivan. Kom ihåg lyckan. Kom ihåg livet.
För du vet, du vet att du inte är fast här. Du är aldrig fast här. Du kommer inte dö. Inte här.
